Hittade din blogg här i letande efter UC, min sambo har nyligen fått denna diagnos och jag försöker få lite insikt i hur detta kan vara att ha denna sjukdom!
Kommer kika in lite då och då. Skönt med en lite humoristisk sida i allt detta elände! Kämpa på!
/Cilla
Hej Cilla,
Det var ett tag sen du lämnade din kommentar. Till mitt försvar får jag väl säga att jag bor mellan två lägenheter och har lite begränsad tillgång till internet, därav de långa intervallen mellan inläggen. Hoppas ni stannar kvar ändå.
Anyway, tanken var ju att jag skulle svara dig, inte sitta här och komma med dumma bortförklaringar.
Ädla du som självmant letar efter insikt! Det är inte alla som gör det skulle jag tro, men så fantastiskt bra att du gör det. Som sagt är det inte megasköj (som vi säger i Götet... eh not) att förklara sin sjukdom och hur man känner hela tiden. Och det paradoxala i sammanhanget är ju att det ändå är väldigt viktigt att de som står nära har någon form av förståelse. Med paradoxalt menar jag att det är lite svårt att få förståelse om den som är sjuk inte orkar förklara - därför är det så fantastiskt att det finns de som ger sig ut i djungeln och letar på egen hand!
OBS! Varning för amatörmisstag: låtsas i jisse namn aldrig inför din sambo att du är någon expert på ämnet och du i ditt sökande har hittat någon slags lösning eller förklaring för då fallerar alltihop i alla fall. Det är ingen annan än JAG som är expert på MIN sjukdom. Punkt. (Inskränkt? Tss... Någonstans ska man väl brottas med psykologiska tillkortakommanden? Ingen är ju perfekt och även solen har sina fläckar och det där. Jag är i alla fall ödmjuk och det är ju bra.)
Kram Hanna
2