Meningen med livet
Det är så himla bra med vår moderna informationsålder för om man börjar fundera på existentiella frågor, vilket ju är helt möjligt ibland. Speciellt på hösten av någon anledning. Om man gör det, funderar alltså, då är det bara att gå in på Wikipedia, så får man svar. Det finns till exempel en artikel som heter just "Meningen med livet". Om man söker en mer utförlig artikel är den engelska versionen ännu mer välarbetad.
För en del är meningen med livet att bygga en egen flygmaskin. För andra att flytta till landet och se sin son växa upp, börja skolan och dansa balett. För många är det att hitta lyckan, att känna sig nöjd i det lilla. Sluta söka det stora hemliga, karriär eller kändisskap och känna sig som ett med prästkragen eller humlan som befruktar prästkragen.
Ibland är det så jobbigt att inte känna till meningen. Det bottnar i en rädsla för insikten att det inte finns någon mening, att allt bara är en slump och anledningen att vi finns här just nu bara är resultatet av en naturens nyck. Det känns ju som ett sånt enormt projekt som bara resulterar i ingenting i så fall. Fullkomligt onödigt. Och det är ju synd att tänka att livet är onödigt, för det innehåller ju så mycket.
Det jag har svårast med är nog att, trots att den gemensamma nämnaren för de flesta teorier kring meningen med livet är lycka, kärlek och gemenskap så finns det så mycket hat. Om det är något som är ännu mer onödigt än ovanstående teori om ingentinget, så är det väl hat. Vad skulle det leda till? Suck... meningen med livet är tröttsamt ibland alltså.
I expect to be in this world just this time; any good thing that I can do, or any kindness that I can show to any of my fellow-creatures, let me do it now; I don't want to defer or neglect it, for I shall not pass this way again.
Citatet är hämtat från sidan "Meanings of life".
Hej du!
Har inte hunnit läsa allt på din blogg än (så jag vet faktiskt inte vad du heter, ursäkta det)Och jag vet inte om det här är ett bra sätt att komma i kontakt med dig (är inte så high tech på internet heller haha) Men jag har precis blivit diagnostiserad med ulcerös broktit.. det känns verkligen som världen håller på att falla samman... Har varit på samtal med läkare, sjuksköterskor gjort undersökningar. Först hade jag en `jättebra` diagnos, där det säkert skulle dröja flera år mellan skoven.. Det tog 2 veckor, sen är jag nu sämre än förra gången. Jag vet inte, just nu känner jag att jag håller på att drukna i allt det där som jag antar folk går igenom då de får ett sjukdomsbesked (vilseneht, ilska, oförståelse -varför händer det här mig???-) och jag känner bara en sån.. vägran att acceptera det här. Jag bara tänkte hela tiden "jag vägrar leva med det här" Jag vet inte vad jag ska göra. Med risk att låta krass, det är ingen sjukdom man gärna vill disskutera med sina vänner direkt heller. Ja... det hjälper att läsa din blogg iaf :) Hoppas jag kan kommma i kontakt med dig! Hälsningar Linnea
Jag är så glad att du hittade hit, och att du skrev!
Har mejlat, så checka inkorgen ;)
Ta hand om dig.
Kram,
Hanna
