"Varför har du inte sagt nåt?"

– Oj, vad sa du att du hade sa du?
– Ulcerös Colit, det är en kronisk inflammation i tjocktarmen.
– Oj. Det hade jag ingen aning om. Vad händer då?
– Ja, jo, man har liksom... eller man får... eller... det går i skov liksom, så när jag blir sjuk så blir min tjocktarm väldigt sårig och inflammerad.
– Usch, vad hemskt. Tänk att jag har känt dig så länge utan att veta det. Att du är sjuk alltså.


Nej men tacka fan för det. Varför skulle folk gå runt och veta det? Ska man gå runt med en skylt? "Hej, jag har en diagnos. Kan du vara snäll och specialbehandla mig?" Precis som att det skulle vara viktigt att folk lite hipp som happ fick veta att man ständigt lever med en sjukdom. Det är väl min ensak? Eller?

Är det viktigt att folk får veta att man är sjuk? Är det bara jag som tycker att jag själv borde få välja vem som ska veta det?

En gång missade jag ett prov i gymnasiet för att jag låg inne i Huddinge. När jag kom tillbaka till skolan gjorde jag provet. Det var samhällskunskap och jag fick ett halvt fel. Betyg: G, eftersom jag gjorde det i efterhand. Jag gick till läraren och ifrågasatte betyget. När jag berättade att jag hade legat inne sa hon "Jaha, jag trodde att du var en sån som inte ville." (En sån som inte ville?) "Du måste ju berätta sånt." Sen fick jag ett VG istället, som en lite diplomatisk kompromiss. Alltså, jag fattar vad hon menar. Det är inte helt lätt att veta varför någon missar en del lektioner – men jag hade ju den diskussionen med min mentor. Skulle det vara nödvändigt att basunera ut över hela skolan hur jävla sjuk jag var? Är det helt enkelt så att det är ens skyldighet att berätta för folk att man är sjuk?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0