Magkänsla - Ulcerös Colit

I lördags åt jag middag med en kompis. När jag hade ätit upp och lagt ifrån mig besticken utbrister min kompis: "Vad bra du äter, vad stolt jag blir!" Jag tittade upp för att kontrollera att min kompis inte hade förvandlats till min farmor helt plötsligt, men så var det inte. Kompisen satt kvar och log uppmuntrande, jag försökte le tillbaka men kände att det nog mest liknande en konfunderad grimas. Har jag kommit till den punkten då mina kompisar ihärdit iakttar vad jag stoppar i mig, och efter det drar slutsatser kring mitt hälsotillstånd? Kanske.

Jag har redan berättat för min kombo att om jag slutar äta frukost är det riktigt illa. Jag kommer förmodligen inte säga något men om jag inte äter frukost har skovet gått rätt långt. Om hon märker att jag börjar äta dåligt kan hon köpa hem speciella grejer som hon vet att jag gillar för att jag ska få i mig lite kalorier. Gulligt.

Tänk om det här har spridit sig?! Jag märker ju att kompisarna sneglar lite oroligt på varandra när jag äter dåligt. Sen kan det komma ett försynt "hur mår du Hanna?". Beroende på vilka som är där svarar jag sedan antingen "Bra! Det är bra! Eller, helt okej i alla fall, jag har nyss ätit bara" eller så kan jag säga "Det är skit, men nu pratar vi om något annat". Har det här lett till att mina vänner nu betraktar mig varje gång jag äter för att liksom få reda på min medicinska status?

Jag kanske helt enkelt borde inleda varje måltid med en utvärdering av mitt hälsotillstånd; "idag go' vänner mår jag prima! Inga problem i magtrakten. Hugg in!" Eller vad som nu passar in beroende på mitt medicinska tillstånd.