Magkänsla - Ulcerös Colit

I helgen pratade jag med en teaterkompis om min sjukdom. Det är märkligt hur jag fortfarande kommer med nya insikter så fort jag pratar om det med någon. Jag har alltid insett att sjukdomen på många sätt hindrade mig när jag var yngre, hindrade och hämmade. Jag kröp in i mig själv, blev liten och kände inte igen mig själv. Men jag har aldrig riktigt insett hur stor den där identitetskrisen faktiskt var; hur långt ifrån mig själv jag befann mig. Pubertet och annat hjälpte naturligtvis till, men jag undrar vem jag hade varit om jag inte hade blivit sjuk...? Kanske är sånt som är onödigt att fundera på.

För övrigt kan jag meddela att det där med kontaktpunkten får de ta och jobba lite på. Gick ju inte alls att förnya recept, så jag fick glatt ringa som vanligt, och nu ska en sköterska ringa upp mig "i eftermiddag eller kanske imorgon förmiddag". Suck.