Duktig kicka

Jeeez, det är mycket nu. De som ständigt påstår att mina skov beror på stress är välkomna att ta tester, för det är länge sen jag var såhär stressad och inte märker jag någon skillnad på magen...

Var annars och tog de där proverna (som ju alltså blev lite dyra den här gången, grrr). Det är smått komiskt. Jag är som ett barn. De har efter mycket om och men kommit fram till att det är lättast att sticka mig i handen - men de måsta vara två för bara en klarar det tydligen inte. Det är också viktigt att det är den minsta nålen, annars spricker kärlet - det är tur att det inte är en himla massa rör de ska ha. Och sen får jag en stor jädra tuss på handen så att det riktigt syns att jag har varit hos doktorn. Men eftersom det ofta går på första försöket numera (när de har utarbetat en sån fantastisk rutin) så känner jag mig så duktig (precis som att det vore min förtjänst). Så jag går lite stolt iväg med min tuss på handen. Annars är jag van vid att ha ungefär sex-sju stycken utspridda över armarna, så det känns liksom lite som att jag har åstadkommit något. Nästa gång borde jag be om ett klistermärke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0