Far åt pipsvängen jantelagen!
Kommentar angående förra inlägget "Mitt patientbeteende":
Men herre jisses - varför är vi så här? Jag har fått diagnosen tjocktarmscancer plus diabetes puls UC. Lik förbannat väntar jag. Jag väntar på att någon snäll människa från sjukhuset ska höra av sig och berätta vad man tänkt att göra med mig. Och här sitter jag. I stället för att ställa krav på vad som ska göras. Precis som du - kanske skulle man ställa lite krav själv?
Nej - kamrater. Nu är det dags att ta kommandot äver våra liv. Dags att bestämma hur det ska vara. Eller hur?
Bra skrivet! Jag begriper det faktiskt inte heller. Nog för att det gagnar alla om man är trevlig, även hos doktorn. Men det blir ju faktiskt lite löjligt och rent av ett problem när man går hemma och funderar på hur det egentligen gick med den där undersökningen som man gjorde. Eller när man, som jag vid ett flertal tillfällen har gjort, sitter i väntrummet och tänker att idag känns det faktiskt mycket bättre, jag är nog inte så dålig. Sen går jag på fullt allvar in till läkaren och säger att det är helt okej, jag mår riktigt bra faktiskt. Nej, det är inte så farligt, jag har lite ont ibland bara.
Jag måste nästan skriva en fusklapp för att komma ihåg att jag är sjuk. På senare tid har jag börjat öva in vad jag ska säga innan jag går till doktorn eftersom annars finns risken att jag behöver ringa upp två veckor senare och be om recept för mer medicin. Och då när jag ringer ber jag litegrann om ursäkt, ungefär: "Ja, ursäkta att jag ringer, men jag mår inte helt bra... nej precis, det är lite sämre, jo, ja, ganska dåligt faktiskt... kan du det? oh det vore ju toppen, tack, tack snälla!"
Jag säger bara en sak, i såna här sammanhang är det nog lite dags att säga: F*ck you jantelagen!
Men herre jisses - varför är vi så här? Jag har fått diagnosen tjocktarmscancer plus diabetes puls UC. Lik förbannat väntar jag. Jag väntar på att någon snäll människa från sjukhuset ska höra av sig och berätta vad man tänkt att göra med mig. Och här sitter jag. I stället för att ställa krav på vad som ska göras. Precis som du - kanske skulle man ställa lite krav själv?
Nej - kamrater. Nu är det dags att ta kommandot äver våra liv. Dags att bestämma hur det ska vara. Eller hur?
Bra skrivet! Jag begriper det faktiskt inte heller. Nog för att det gagnar alla om man är trevlig, även hos doktorn. Men det blir ju faktiskt lite löjligt och rent av ett problem när man går hemma och funderar på hur det egentligen gick med den där undersökningen som man gjorde. Eller när man, som jag vid ett flertal tillfällen har gjort, sitter i väntrummet och tänker att idag känns det faktiskt mycket bättre, jag är nog inte så dålig. Sen går jag på fullt allvar in till läkaren och säger att det är helt okej, jag mår riktigt bra faktiskt. Nej, det är inte så farligt, jag har lite ont ibland bara.
Jag måste nästan skriva en fusklapp för att komma ihåg att jag är sjuk. På senare tid har jag börjat öva in vad jag ska säga innan jag går till doktorn eftersom annars finns risken att jag behöver ringa upp två veckor senare och be om recept för mer medicin. Och då när jag ringer ber jag litegrann om ursäkt, ungefär: "Ja, ursäkta att jag ringer, men jag mår inte helt bra... nej precis, det är lite sämre, jo, ja, ganska dåligt faktiskt... kan du det? oh det vore ju toppen, tack, tack snälla!"
Jag säger bara en sak, i såna här sammanhang är det nog lite dags att säga: F*ck you jantelagen!
Kommentarer
Trackback
