Då du, då skulle du få se på sjuk...

Okej. Här kommer en bekännelse av rang. Jag har ibland önskat att jag ska bli sjuk – få ett skov alltså. Det låter ju hemskt. Varför skulle man vilja det? Det är klart man inte vill, det är klart JAG inte vill... Men det är underförstått att jag inte vill det på riktigt – jag räknar med att jag har intellektuella läsare.

Jag tror att det är lite som när man är tonåring och blir arg på sina föräldrar; då tänker man att "Jag ska ta livet av mig, eller kanske bli påkörd av en bil. Då jävlar ska de få se, då blir de nog jävligt ledsna att de betedde sig så där!" Och likadant är det när det känns som att man blir missförstådd. Eller ännu värre, när någon tror att de förstår eftersom de minsann fick en skitjobbig matförgiftning sist de åkte till Indien. Ja, jo... det är nästan samma... *paus* Helt enkelt, när det känns som att någon förringar ens sjukdom. För INGEN har rätt att förringa min sjukdom utom jag själv! Så det så! Och DÅ! När DET händer, då kan jag tänka "om jag fick ett skov nu, kanske blev inlagd, då, då skulle du få se hur det är. Då du.

PS: Det låter som att jag tycker att folk verkligen förringar min sjukdom. Det tycker jag inte. Jag förstår naturligtvis, rent intellektuellt, att det är någon slags psykologisk grej som jag projicerar på mina medmänniskor när jag själv tycker att jag får för lite bekräftelse eller empati. Jag är inte helt självfrånvänd. DS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0