Magkänsla - Ulcerös Colit

Häromdagen fann jag mig återigen i situationen då jag ska förklara för en ny kompis om min sjukdom, och hur den yttrar sig. *Hänvisar till "Varför denna blogg?"* Det som är intressant när man pratar om att vara sjuk med någon som man tidigare inte har haft samma samtal med, är att det ibland kommer nya infallsvinklar. Jag minns en gång att en kompis frågade om jag trodde att jag hade varit samma person om jag inte hade varit sjuk. Det var första gången jag kände något som skulle kunna likna tacksamhet gentemot UC, eftersom jag insåg att jag nog inte skulle varit samma person om inte...

Vännen som jag pratade med häromdagen sa plötsligt: "Det kanske är därför du vill göra så mycket hela tiden, för att liksom kompensera för den tiden när du mår dåligt." Jag har aldrig tänkt på det sättet. Lite som jag tänker mig att jag skulle bete mig om jag visste att jag skulle dö om tio år och måste klämma in allt liv på den tiden. Kanske är det så litegrann. Helt säkert är det så att när jag mår bra blir jag alltid så fascinerad över hur mycket energi jag har. Jag funderar alltid på om det är så här alla friska är förunnade att må hela tiden och jag har ork att boka upp all ledig tid i kalendern. Att allt skulle spricka om jag plötsligt blev sjuk, det väljer jag att inte tänka på. Det är som upplagt för katastrof, jag vet, men det är så härligt att få må så där bra.